English Pre-Raphaelite Painter, 1849-1917 English painter. His father was a minor English painter working in Rome. Waterhouse entered the Royal Academy Schools in London in 1870. He exhibited at the Society of British Artists from 1872 and at the Royal Academy from 1874. From 1877 to the 1880s he regularly travelled abroad, particularly to Italy. In the early 1870s he had produced a few uncharacteristic Orientalist keepsake paintings, but most of his works in this period are scenes from ancient history or classical genre subjects, similar to the work of Lawrence Alma-Tadema (e.g. Consulting the Oracle, c. 1882; London, Tate). However, Waterhouse consistently painted on a larger scale than Alma-Tadema. His brushwork is bolder, his sunlight casts harsher shadows and his history paintings are more dramatic.  Related Paintings of John William Waterhouse :. | Scene at Pompeii | The Enchanted Garden | Shrine | A Naiad or Hylas with a Nymph | La Fileuse (mk41) |
Related Artists:
Francois de Troy
French Baroque Era Painter, 1645-1730 was a French painter and engraver who became principal painter to King James II in exile at Saint-Germain-en-Laye and Director of the Academie Royale de peinture et de sculpture. One of a family of artists, Troy was born in Toulouse, the son of Nicolas de Troy (1608 - 15 September 1684), a painter in that city,and was the brother of Jean de Troy (4 April 1638 - 25 June 1691).Troy was taught the basic skills of painting by his father, and perhaps also by the more worldly Antoine Durand. François de Troy is not to be confused with his son, the portrait painter Jean-François de Troy (1679-1752), who studied under him At some time after 1662, Troy went to Paris to study portrait painting under Claude Lefebvre (1633-1675) and Nicolas-Pierre Loir (1624 - C1679]. A. P. F. Robert-Dumesnil states that this occurred when Troy was aged twenty-four. In 1669, Troy married his master Nicolas-Pierre Loir's sister-in-law, Jeanne Cotelle. In 1671, he was approved by the Academie Royale de peinture et de sculpture. In 1674, he was received into the Academy as a history painter, with a reception piece (morceau de reception) entitled Mercure coupant la tete d'Argus ('Mercury cutting off the head of Argus'). Troy's early known works include tapestry designs for Madame de Montespan, one of the many mistresses of Louis XIV of France, and paintings with religious and mythological subjects. In the 1670s, he became friendly with Roger de Piles, who introduced him to Dutch and Flemish painting,
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
William de la Montagne Cary
American, 1840-1922